Kommer jag ångra mig?

Innan idag så satt jag och fördrev lite tid genom att läsa lite olika bloggar. Hittade en som verkligen gick rakt in i hjärtat. Satt med tårar i ögonen när jag hade läst färdigt. Den handlade om ens relation till sina föräldrar och ifall man måste älska dem eller inte. Då de flesta som känner mig vet att jag sa upp kontakten med Ulf (min såkallade far) när jag var i tioårsåldern. Han var då otrogen mot min älskade mamma och det var då jag insåg vilken genomrutten person som döljer sig under den flinande ytan. Jag har aldrig någonsin träffat en människa som kan manipulera på det sättet som han kan. Det är riktigt skrämmande.

Dessvärre tog det längre tid för resten av familjen att inse att han faktiskt inte skulle ändra på sig utan fortsätta i samma bana som tidigare, och till och med bli värre.. Mamma och han hittade tillbaka till varandra och mina syskon ville givetvis ha kontakt med honom. Fine. Jag följde med ibland men det var hej och hejdå som gällde. Sen var han otrogen igen, oväntat. Äckel-Annelie i kundtjänst. Det har skojats friskt om hennes jobb kan jag tala om. Hur som helst så var det efter det som det verkligen gick utför. Domstolsbeslut om underhållsstöd som vägrades betalas och en massa annat. Sen var det flytt som gällde och han träffade mina syskon mindre och mindre. Bra tyckte jag, dåligt tyckte givetvis de.

Sen en massa tjaffs.. blablabla.. Juldagen 2006, jag är hemma hos Malin i Karlskrona. Emilia och Joel är hos honom, också i Karlskrona. Emilia skickar ovanligt mycket sms men det är ingenting jag tänker på då. Hon åker tillbaka med mig på annandagen men Joel stannar kvar. Måste bara tillägga att Ulf bara släpper av henne utanför tågstationen, kollar inte om hon får rätt biljett eller om jag är där och möter henne som jag ska. Well well, Joel kommer hem nån dag senare. Båda två är jätteledsna precis som de brukar efter att ha varit där.

Någon dag senare åker jag till Lund för att fira nyår med min dåvarande pojkvän. Två dagar innan nyårsafton, jag tror det var två dagar, så ringer mamma och talar om att Joel hade rymt från Ulf hem till en kompis.. Jaha? var min tanke. Det visade sig att Ulf har slagit till Joel. Det liv och den styrka man lyckats bygga upp raseras totalt i det ögonblicket. Den natten grät jag mig igenom. Socialen och skit dras in. Det kommer fram att han vart på Emilia också. Vid detta laget är jag så trasig inombords att jag knappt vet vad jag heter. Är detta nog? Nej, i samma veva får man veta att ens storebror sitter i fängelse p.g.a. grovt narkotikabrott.

Polisanmälan mot Ulf efter en lång utredning men händer det någonting? Nej, det finns inga bevis. De hade lika väl kunnat säga till mina syskon att "nej, vi tror inte på er. ni har hittat på allt." Jag har aldrig varit så arg i hela mitt liv. Eller jo, när jag fick reda på att polisen inte ens hade haft inne Ulf på förhör. Vad är det för jävla land vi lever i? Här är det fritt fram att misshandla och kladda på sina barn utan att man ens blir förhörd hos polisen. JAG ÄR FÖRBANNAD! Vanliga människor betyder inte ett skvatt.

Är det konstigt att man inte litar på folk efter att man blir sviken gång på gång? Är det konstigt att man inte låter folk komma nära? Är det så konstigt att man stöter bort folk? Nej, det är det fanimej inte. Mitt beteende är fullständigt normalt om man vet om allt detta. Orkar man berätta det för folk? Nej, det gör man inte. Man blir så otroligt förbannad så fort man ens tänker på det.

Det var därför jag var tvungen att skriva en sådan här blogg idag. Har inte kunnat sluta tänka på detta sen jag läste hennes blogg. Och för att komma till titeln så har det att göra med om jag skulle få reda på att Ulf ligger döende, skulle jag träffa honom då? Jag behöver inte ens tänka igenom det. Aldrig i livet att jag hade gjort det. Och ångra mig hade jag verkligen inte gjort. Varför skulle jag vilja träffa en människa som bara sårar mig och mina nära gång på gång? Har du något svar på det så tala gärna om det för mig.

Jaja, nu ska jag sätta mig i soffan och tycka illa om folk och titta på Scrubs.